Nu har jag landat hemma igen efter helgens lilla utflykt.

Säga vad man vill om färdtjänst, dom är bra att ha. Men man undrar ju lite hur dom anställer folk. Killen som körde oss dit måste ha fått körkortet i nåt flingpaket. Körde ryckigt och hade ingen känsla vid inbromsning. Och jag tror att han bara hade en hastighet på bilen. Det gick nog i 180 knyck vare sig det var en raka eller rondell.  Ingen angenäm resa kan jag tala om! Jag som ändå får ont av att sitta i deras rakryggade och obekväma stolar. Blir inte direkt bättre av att kastas fram och tillbaka i stolen. 

 

När vi idag skulle åka hem kom det en chaufför jag kände igen. Visste att hon körde bra eftersom jag har åkt med henne tidigare. Pustade ut och tänkte att det här blir bra. Så fick jag reda på att det skulle bli samåkning. Det innebar en omväg på 2-3 mil. Kändes ju lite sådär. Vad ska man göra? Det är ju bara att sitta kvar och hänga med. Inte nog med att resan blev dubbelt så lång. Jag hade solen stirrandes i mitt ansikte i stort sätt hela resan. Blev helspänd i hela kroppen och nästa panik när jag inte kunde komma ifrån solen. Tur att det blev skugga när hon lastade på och av den andra passageraren iallafall. Då kunde jag pusta ut och slappna av en stund.

Väl hemma hade jag såklart svårt att varva ner. Men så tänkte jag att bloggen kan ju alltid skrivas. Så nu sitter jag i min sköna säng och delar med mig av min helg.

Idag har varit en riktigt skön dag med sol och utevistelse. Jag fick med mig lite blomfrön och min vän hade fått några ny sådda paprikor och gurkor. Vi planterade majs och hennes gubbe fixade till en utehängnad till deras kaniner. En mysdag helt enkelt.

Efter helgen är jag helt klart trött. Men det här är ändå en skön tröttnads känsla. Mentalt har jag laddat med en hel del positivt. Och hur kul det än är att hälsa på sin goda vän och hennes familj så är hemma ända alltid bäst.

Tack för den fina helgen!