Trodde jag var med på banan igen. Men det verkar som om jag har blivit ytterligare lite sämre på heltid. Kroppen vill helt enkelt inte riktigt komma igen efter överansträngningen. Jag betalar ett högt pris för att fått känna mig normal bara för en dag. Det känns lite orättvist. Kan ju tycka att jag har varit ganska duktig med att pejsa och lyssnat på kroppen. Kan inte den som bestämmer över min kropp bara se genom fingrarna för denna gången. Jag lovar att vara duktigare.

 

Nu kan jag inte göra mycket förrän kroppen protesterar. Som idag, det tog extra mycket krafter för att få in en laddning i tvättmaskinen. Det brukar ju gå utan några större svårigheter.

Det är just nu som jag bara skulle vilja stoppa ner huvudet i sanden och låtsas att jag drömmer.

 

Till råga på allt, nu när jag är sämre, så har elrullen lagt av. I torsdags ville den helt enkelt inte starta. Såå frustrerande! Nu kommer jag inte ut med hunden heller. Det är ju lite av en räddning att kunna komma ut i alla fall en gång om dagen. Att försöka gå i detta tillståndet är inget att rekommendera. Har redan provat på. Min man och jag var till affären igår. Jag brukar följa med eftersom jag mest sitter hemma på dagarna. Halvvägs inne i affären ville jag bara lägga mig ner. Det blev för mycket. Och då var vi inte på nån stor affär utan en mindre orts butik. Jag brukar orka gå igenom en mindre affär utan några större energi förlust. Jag är dessutom noga med att inte ränna runt mer än nödvändigt, utan går till dom hyllorna där mina varor finns.

Nu märks det hur beroende av elrullen jag faktiskt är.

 

När jag nu har tagit upp det här med elrullen så kan jag passa på att berätta...

Jag gör nu ett nytt försök att ansöka om bilstöd. Hoppas i denna vända ha ett bättre läkarintyg och bättre formulering i min ansökan. Alla papper ska vara inne på onsdag, men jag har inte fått alla papper än. Väntar på intyg från arbetsterapeuten och sjukgymnasten. Så idag måste jag ringa till FK och kolla om intygen kan komma lite på efterslänten. Sen är det bara att hålla alla tummar som är möjligt.