Grunden till stålmannen

Här sitter man nu igen en helt underbar dag. Då syftar jag främst på vädret. Klarblå himmel och knappt några moln. Blåser en aning. Har redan varit ute och rykt lite ogräs men vet inte nu vad jag ska hitta på. Känner mig ganska stark idag. Tog en sömntablett igår och fick sova till nästan kl 12,30. Lite mer än tolv timmars sömn blev det då. Det känns i kroppen på en gång när man får sova ordentligt. Det är väl inte riktigt så att jag har blivit stålmannen över en natt, men jag får en bra grund att luta mig emot under dagen.
Det börjar att snurra i huvudet på en gång. Vad ska man göra idag då? När man känner sig lite extra pigg får man verkligen hålla i tyglarna så att man inte rusar iväg och gör för mycket. Det är lättare sagt än gjort för det mesta. Men idag har jag inga idéer alls. Promenad kanske, med hunden. Det uppskattas ju alltid. Men sen då? Rastlös? Nä hur kan ni tro det?
Tänk att kunna rulla in elrullen i bilen och sticka iväg till nåt trevligt ställe och ta en runda nån annanstans än i mina vanliga områden. Men det går ju inte. Ringa färdtjänst? Då får man ju inte nån bil förrän tidigast nån timme. Och när man är på plats vet man ju inte hur lång tid det tar. Så om man nu bokar bilen när man är färdig får man säkert vänta minst en timme till. Och skulle jag få gissa är jag ganska trött vid det laget. Nä, det är inte alltid att färdtjänst funkar för min vardag. Men jag är ändå tacksam för att det finns och jag har det beviljat.
Denna resa med bilstödet är jag inte lika hoppfull som förra gången. Har nästan ställt in mig på att jag inte får det beviljat.  
 
 
Igår tittade jag på en film (för ovanlighetens skull). Det handlade om en kvinna (Jennifer Aniston) som hade kronisk värk. Hade långt ifrån samma bakgrund till sin värk som mig. Men kunde känna igen mig lite i hennes situation. Hon hade dessutom börjat missbruka värktabletter, vilket jag är livrädd att hamna i. Därför har jag inga jättestarka tabletter för värken. Men ibland önskar jag att jag hade det. Hon var dessutom väldigt arg på allt och alla. En ganska bra film, dessutom gillar jag ju Jennifer Aniston som skådis.
Cake heter filmer om någon vill se!
Nilla
2015-04-19 @ 15:57:51
URL: http://mittlivmedme.blogg.se

Den där rastlösheten är så jobbig när man har en kropp som inte orkar. Tack för filmtipset. Kram <3

Svar: Rastlösheten är nog värst. Knoppen vill men inte kroppen....
Zanem




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mitt"nya" livmedME.blogg.se

En blogg om mitt "nya" liv med ME/CSF (kronisk trötthetssyndrom). Lite tankar och funderingar, med och motgångar.

RSS 2.0